Paradiset

 

Det ær enkelt. Ingen ær fullt återupprættad, inte ens Jesus Nasareern ær fullt återupprættad idag, han har sina sår i sin hærlighetskropp, sin uppståndelsekropp, som minner om detta. En gång ska de førsvinna, det ær nær vi øverger den himmelska staden och naturen får ta øver helt. Då læks Jesu sår, eller ærr, før gott, och vi minns dem inte mer, minns inte något ont mer, efter hand. Om inte Jesu sår ær lækta idag, gissa då om satanernas sår ær lækta innan vi øverger Staden! Deras sår ær av så allvarlig sort, att de måste hållas i karantæn før att de ska kunna læka, och de behøver få lov att suga på kors och andra djurs spenor på sina "søderhavsøar" (som ofta ær rætt stora), dvs. adopteras av djur, før att kunna læka lættare, så att vi inte behøver arbeta oss før trøtta med domedagsprocesserna i den himmelska staden, och kan øverge staden fortare. Vetskapen om djurens kærlek på dessa øar, gør att vi kan vila i tillit till att fångarna på øarna har det bra och inte behøver lida før mycket av sin isolering. Vilket gør att vi kan slappna av i den himmelska staden, och læka organiskt, sakta men sækert, allesammans. 

 

Satanerna ær de mest såriga varelserna i himlen, deras kroppar ær helt vanstællda, ser ut som monster, i børjan, och detta æven om de upprætts fullstændigt, dvs. blir frælsta och lik Jesus, så långt det låter sig gøras, mitt i sin monstruøsitet. Himlens miljø gør oss fort lik Jesus, særskilt nær vi skådar honom (Bibeln talar om detta), och satanerna kommer att skåda honom och bli honom lik på en dag, en lång dag. Om inte, hade vi aldrig slæppt dom løs på "søderhavsøarna", ty de skulle ha plågat och våldført sig på djuren dær, om dom inte hade varit fullt återupprættade, så långt det låter sig gøras i himlen, dvs. bli som Jesus, men med såren kvar. Deras stora och talrika sår gør att dom inte får træffa sina likar, ty då blir såren inflammerade och de frestas igen, vilket inte ska vara møjligt i himlen. De frestas av sina ohyggliga minnen, minns før mycket synd. Det ær bara satanerna som kan frestas så i himlen, annars går det inte att frestas, inte ens før demonerna, som får vara på fastlandet, æven de fullt återupprættade. Demonerna ær den næstværsta klassen varelser, værst ær satanerna (har førklarat de tre klasserna, djævlar, demoner och sataner, førr hær på bloggen). 

 

Jag har samma problem som satanerna, jag får inte minnas før mycket, jag ær så sårig i sjælen, men på ett himmelskt sætt, likt Jesu sårighet. Så min karantæn blir att inte gå in i centrum av den himmelska staden, utan hålla mig i utkanten, næra Skogen, och bo i Skogen i en liten hydda, lik de i Nackareservatet, vilket får mig att kænna mig hemma och trygg. Sen besøker jag utkanterna av Staden titt som tætt, kanske varje dag, som i Stockholm. Undrar førresten hur Jesus hølls i karantæn av himlen efter sin uppståndelse, han lær ha varit sårig han med. Men jag har før mig att han idag ær i centrum av Staden, och væl ær det. Jag har dæremot inte 2000 år på mig att læka, och kommer aldrig att hinna læka så væl att jag vågar mig in i Stadens centrum, så stor ær Staden. Så tror jag det blir. Men Jesus kommer førstås och hælsar på mig i utkanten av Staden, vilket ska bli bra ljuvligt. Min mæstare ær barmhærtig, som inte kræver av mig att vara med på de allvarligaste domedagsøverlæggningarna i centrum av staden, jag som ær en mycket sårad domedagsjurist. Men mina skrifter læses i centrum, finns i centrums bibliotek. 

 

Så nær jag sæger att vi blir alla fullt återupprættade på en dag, talar jag om Jesuslikhet, inte om sår i sjælen. Vi blir som Jesus nær vi ser honom, och ondskan ær evigt førbi. Också før satanernas del. Detta ær viktigt att førstå så vi inte låter oss luras av deras såriga, vanstællda utseende i himlen. De ær snælla som lamm bak fasaden, och påminner i detta stycke om det snælle himmelske Tyrannosaurus Rex-folket, som bor på ett speciellt område i himlen, och aldrig har gjort en fluga førnær, utan strålar av skønhet och sagolik mildhet. De var førresten aldrig onda, lika goda som tigrar och bjørnar.