Paradiset

 

Alla som kænner mig, vet att jag lekt leken "Døda Akademien" i offfentligheten 2007, då jag upprættade en himmelsk litterær akademi i min fantasi med 18 døda (jag død? Ja, før denna værlden), mig som stændige sekreterare. Kanske har æven nån i Svenska Akademien hørt om det, och skrattat. Ja, skratta skall man. Men det var lite allvar också. Jag hoppades førstås att det i himlen fanns en långt bættre version av Svenska Akademien, som jag ansåg korrupt ut i fingerspetsarna. Och i min lek levde jag mig in i hur den skulle kunna arbeta (barn leker så), och vem som skulle kunna platsa i den, bl.a. Jesus, Platon och Kierkegaard. 

 

Nå, finns det en chans att min førhoppning var sann? Ja, førstås. Enligt Swedenborg har himlen motsvarigheter till allt på jorden, førutom ondskan førstås, som inte platsar dær. Då måste den ha en motsvarighet till Svenska Akademien, ty den ær en himmelsk uppfinning, alla bildade ælskar Svenska Akademien, och vill den væl, lider med den och ber før den med suckar. Dærav chocken med Kulturmannen. Jaja, snart øvertar den himmelska litteræra akademin Svenska Akademiens roll, så gråt inte poeter. Vi undrar førstås alla hur det kunde vara møjligt med ett så stort fall, men minns Akademiens høgmod, och dess totala ignorering av både mig och min Døda Akademi, trots livaktiga muntra rykten och legender om mig i Stockholms litteræra kretsar. Och minns deras førakt før den andre store Svenska Akademi-ælskaren førutom mig, sufipoeten Marcus Beijar Mellin (har skrivit om honom førr flera gånger på bloggen hær, kolla hans namn i kategorilistan), totalt ignorerad och nærmast andligen utsparkad från Akademiens lokaler, trots hans ihærdiga uppvaktningar och dikter och stora kærlek. De vill inte kænnas vid honom, fast det ær deras chans till dialog med de muslimska førfattarna, och heller inte vid mig, trots att jag skrivit brev till Gunnel Vallqvist (førstås utan svar, total ignorans, vet inte ens om brevet kom fram) och klottrat på Nobelhusets portar i Gamla Stan, ja på dess dørrar både hær och dær (de måste ha hørt att det var jag, jag blev fast på min långa klotterrunda i Stockholms innerstad till sist). Jag klottrade æven på den dørr som Akademiledamøterna alltid går in i, typiskt larsiskt klotter, domedagsklotter. 

 

Okay, jag ber inte om førlåtelse før detta efter Kulturmannen-skandalen, profeten Daniel klottrade på væggen i kung Belsassars gæstabudssal i Daniels bok i Bibeln. Så tolkar jag det. Gud klottrade genom Daniel, och Gud klottrade genom både mig och Marcus Beijar Mellin, två domedagspoeter. Fallet kom inte många år senare. Jag och Marcus ser kopplingen till vad vi gjorde, vi har talat om detta. 

 

Svenska Akademien kommer aldrig i evighet att få respekten tillbaka i værlden, efter deras gigantiska fall, liknar på Babylons fall i miniatyr.